Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Avgrundens rytande vilddjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De hade bättre föda, färre arbetstimmar, mera
ledighet och en mängd olika intressen och förströelser. Sina
mindre lyckligt lottade bröder och systrar — de icke
gynnade arbetarna, de jäktade trälarna — frågade
de alls icke efter. En själviskhetens tidsålder grydde
över mänskligheten. Men detta är likväl icke hela
sanningen. Arbetarkasterna voro genomsyrade av
våra agenter — män som icke endast fäste sig vid
magens krav, utan även hade blicken öppen för frihet
och broderskap.
En annan stor institution, som hade fått fast form
och arbetade lugnt och jämnt, var legosoldaternas.
Denna trupp hade utvecklats ur den gamla reguliära
armén och räknade nu en million soldater, för att icke
tala om kolonitrupperna. Legosoldaterna utgjorde
en ras för sig. De bodde i särskilda städer, hade i
vissa avseenden självstyrelse och voro tillförsäkrade
många privilegier. De konsumerade en stor del av
det besvärliga överskottet. De förlorade all beröring
med den övriga delen av folket och även all sympati
med det och de utvecklade en egen klassmoral. Och
ändå hade vi tusentals agenter bland dem.[1]
Oligarkerna själva undergingo en märklig och
oväntad utveckling, det måste man medge. Som klass
disciplinerade de sig. Varje medlem hade sitt arbete
att utföra i världen, och detta arbete var han tvungen
att sköta. Det fanns icke längre några rika, unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
