Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Avgrundens folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom tillbaka med den och krossade fönstret i ett
magasin bakom oss.
»Det är på nedre botten och duger inte mycket till»,
sade han, medan han hjälpte mig in genom öppningen,
»men det är det bästa vi kan göra. Ni kan sova en
smula och jag skall rekognoscera. Jag skall nog ändå
komma ut med att rädda er till sist, men jag behöver
tid till det, grundligt med tid — och så någonting att
äta.»
Det var en sadelmakarebutik vi kommo in i, och
han gjorde i ordning en bädd av hästtäcken åt mig i
rummet bakom butiken. Till råga på allt elände fick
jag en brinnande huvudvärk, och jag var glad att få
sluta ögonen och försöka sova.
»Jag kommer igen», sade han, då han gick. »Jag
har visserligen intet hopp att kunna skaffa en
automobil, men litet mat skall jag då väl alltid kunna skaffa
på något sätt.»
Och det var det sista jag såg av Garthwaite på tre
hela år. I stället för att komma tillbaka till mig
blev han förd till ett sjukhus, sedan en kula hade gått
igenom hans ena lunga och en annan genom hans nacke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
