Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Mardrömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gavs ingen pardon. De kämpade som hjältar till sista
man.[1]
Så snart vi närmade oss dylika platser, skickade
vakterna oss tillbaka och vi måste göra omvägar.
En gång gick enda vägen förbi två starka positioner,
som kamraterna innehade, genom en bränd stadsdel
som låg emellan. Från vardera sidan hörde vi
krigsbuller, medan automobilen letade sig fram mellan
rykande ruiner och vacklande murar. Ofta voro gatorna
blockerade av grus och spillror så att vi måste göra
omvägar. Vi färdades genom en labyrint av ruiner
och det kunde icke gå fort.
Slakterierna — arbetarbostäderna, planteringarna
och allt — voro lagda i ruiner. Långt borta till höger
beslöjades himlen av väldiga rökmoln. De kommo
från Pullmansstaden, berättade soldaten som
tjänstgjorde som chaufför — eller rättare från den forna
Pullmansstaden som nu var totalt förstörd. Han
hade kört dit ut den tredje dagens eftermiddag med
depescher. En del av de hetaste striderna hade rasat
där, sade han, och många av gatorna hade varit
omöjliga att passera därför att där låg högtals med lik.
Då vi svängde omkring de sönderskjutna murarna
av en byggnad i slakteridistriktet, hejdades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
