Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Groznyj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ädelt romarblod i hans ådror! Gustaf Vasas söner
betraktade han som simpla bönder, tarvliga parvenyer.
Hans övermod stegrades ytterligare genom krigiska
framgångar: det Kazanska riket erövrades 1552,
Astrachan 1554, och genom kosackbonden Jermaks expedition
till Sibirien öppnades nya synvidder för den
moskovitiska expansionslustan och den ryske bondens
nomadinstinkter.
Den i början latenta krisen i tsarens själsliv utbröt
efter Anastasia Romanovnas död, då han rönte motstånd
i sina planer att trygga tronföljden åt sin son Dmitrij.
Hans självöverskattning urartade nu till
storhetsvanvett, hans människoskygghet till skuggrädsla och
förföljelsemani. Han hade i barndomen haft nöje i
att plåga djur, och det blev nu hans älsklingssysselsättning
att plåga människor. Hans levnad blev en kedja av de
värsta utsvävningar, och den polske fursten Kurbskij, som
författade sin märkliga levnadsteckning av den tokige
tsaren fram till år 1578, framhåller i sin psykologiska
studie, huru han alltmera hemföll åt dryckenskap.
Ett av de första märkligare offren för hans
omotiverade hämndlusta var den framstående humanisten
Maxim Grek. Född i Albanien och uppfostrad i Italien,
hade han 1519 från Athosklostret Vatoped kallats till
Moskva för att utföra bibelöversättningar från ryskan.
Skarpt ivrande mot den dåtida vidskepligheten, riktade
han sin sedliga harm mot den världsliga överheten: ”Vad
kan vara avskyvärdare än att den, som behärskar
berömda städer och talrika folk, själv står under syndiga
lidelsers herravälde.” Han liknade riket vid en svartklädd,
gråtande kvinna vid en korsväg; hon grät, ty hon kände
sig försummad av furstar, som blott tänka på att
tillfredsställa sin ärelystnad och sitt vinstbegär. Ännu
tydligare riktades den frimodiga kritiken mot tsaren själv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
