Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
njutningslystnad fördärvade allt mer det högre samhället, och det
lägre blev allt mer utsuget och förtryckt. Då Katarina,
som dock för egen del levde ganska enkelt och nyktert
(liksom tsar Peter), dagligen förbrukade 16 kilogram
puder för håret, kan man tänka sig slöseriet på andra håll.
År 1796 hade utgifterna vuxit till 80 milj. rubel, och för
att reda sig ur knipan utfärdade man 287 milj. rubel i
papperspängar — växlar dragna på det ryska folkets
tålmodiga förtroende. Och detta förtroende tycktes
outtömligt. Ännu så sent som år 1843 förekom det, att folk
rusade till den ryska riksbanken för att byta ut sina
silverpängar mot papperssedlar, i tron att de senare voro solidare.
Favoritsystemet, som satte en stor fläck på Katarinas
regering, var en ännu sämre kopia av det franska
mätressväldet. När Ludvig XIV ej drog sig för att gifta
sig med fru de Maintenon, varför skulle ej käjsarinnan
Elisabet kunna äkta en Razumovskij? En av Katarinas
förste älskare var den unge smidige Stanislaw
Poniatowski, Polens siste konung, vilken dyrt fick umgälla sitt
chevalereska galanteri. Ett brett rum i Katarinas intima
liv intaga de fem bröderna Orlov, som avlöste varandra
och kostade Ryssland minst 20 milj. rubel. Men priset
togs väl av Potemkin, den märkligaste, mäktigaste och
mest begåvade av dessa gunstlingar, fursten av Taurien,
vilken efter Izmails erövring 1791 fick det präktiga
palats, som i våra dagar varit samlingsplatsen för
Rysslands första parlament — den en gång så mäktige, om
vilken den talangfulle hovpoeten Derzjavin sjöng vid
budskapet om att Potemkin hade dött (1791) på den
bessarabiska steppen:
”Ditt läger — marken, vilket hån!
Palatsen — stepperna de vida!
Säg, är det Lyckans, Ärans son?
Berömde fursten av Tavrida?
Från maktens topp du störtat ned
i avgrundsdjup på nattlig hed.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
