Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en avgudadyrkare.” Ja, det var verkligen en konstig
samling av ärkeortodoxa och oförfalskade hedningar eller
analfabeter. Bönderna, vilkas väl det ytterst gällde, voro
alls icke representerade, och resultatet blev naturligtvis
ett kolossalt fiasko. Och dock hade furst Golitsyn öppnat
detta parlament med de stolta orden: ”Begynnen detta
stora verk och glömmen aldrig, att I haven tillfälle att
för er själva, edra samtida och efterkommande visa, huru
stort ert arbete varit för det allmänna bästa. I haven här
tillfälle att förhärliga er själva och ert tidevarv.”
Denna episod i käjsarinnans regering är emellertid
mycket karakteristisk för den ryska regeringskonsten.
Katarina II begynte som frasliberal och slutade som
ärkereaktionär, Alexander I uppsteg på tronen som äkta
republikan och lämnade den som den heliga alliansens
bästa värn; Alexander II började som den prisade
”bondebefriaren” och slutade som offer för de revolutionäras
hat till den åter uppspirande reaktionen, och Nikolaj II:s
regering gick i samma riktning.
På samma sätt gick det med hennes gallomani,
koketterandet för allt franskt. Hon hade inköpt Diderots
bibliotek och bjudit den berömde encyklopedisten till sig;
likaså köpte hon Voltaires bibliotek, som inrymdes i
Eremitaget. Hennes ytliga, men på stor beläsenhet grundade
bildning var fransk, icke tysk. Hon talade franska ledigt,
men när hon skrev språket, måste hennes koncept rättas
av sekreteraren Chrapowiecki eller greve Sjuvalov.
Endast i de förtroliga, intressanta breven till den tyskfödde
franske upplysningsfilosofen F. G. von Grimm skrev hon
franska utan hjälp av andra.
När en folkresning i slutet av 1760-talet hade utbrutit
på Corsica, ställde hon sig i spetsen för en insamling åt
insurgenterna, ”försvararna av sitt fädernesland och sin
frihet”, och hon yttrade: ”Att motsätta sig förtrycket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
