Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så tänkte nu den i den evangeliska läran uppfödda
tyska prinsessan, som svärmat för encyklopedisternas
ateism och Rosseaus frihetsidéer! Och de ädla tänkare —
en Novikov, en Radistjev — som hon själv uppfostrat med
sina filantropiska hugskott, fingo med frihetens förlust
plikta för hennes lärdomar.
Och ju mer hennes misstro ökades mot allt utländskt,
dess mer stegrades hennes överskattning av det nationellt
ryska. Hon intresserade sig livligt för rysk historia och
arkeologi, på vilka områden hon gjorde kostliga upptäckter,
och i sina dilettantiska historiska skådespel omsatte hon
dessa befängda hugskott. Men just därigenom tryckte
hon sin personliga prägel på tidevarvets litterära kultur.
Hon lärde sig aldrig skriva ryska felfritt, men behärskade
talspråket förträffligt, och det kom henne till pass, då hon
skrev sina satiriska samhällskomedier. Hon gav själv ut
en samling ryska ordstäv och intresserade sig för ryska
folkvisor, av vilka den första samlingen (Kirsja
Danilovs) 1804 trycktes på bekostnad av den rike Prokopij
Demidov.
Men trots de yttre politiska framgångarna och
förfiningen i det högre samhället och just på grund av den
överhandtagande lyxen vid Katarina II:s glänsande hov
skärptes allt mer de sociala motsättningarna, och livegenskapen
blev nu rotfast. Käjsarinnan ville ej veta av ordet rab
(träl), och på Voltaires inrådan hade hon befriat klostrens
underhavande från livegenskapen, men hennes
tsariska och ekonomiska intressen voro så starkt knutna
vid hela systemet och det adliga gunstlingsväldet, att hon
ej kunde rubba det utan att störta sig själv. Redan under
käjsarinnan Anna hade de livegna bönderna förbjudits att
köpa jord eller att arbeta på ackord, och under Elisabets
tid blevo de agade eller deporterade, om de lämnade
godsägarna, som 1760 fingo rätt att utan laga dom skicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
