Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kuzmitj. Att denne icke var Alexander I är sålunda
bevisat, men hans underliga väsen och levnadsöden peka i
allt fall på en högt stående personlighet, som torde ha
stått den käjserliga familjen mycket nära.
På hösten 1836 kom till en smedja i guvemementet
Perm en ryttare för att få sin häst skodd. Under
förhöret inför myndigheterna uppgav han sig heta Fedor
Kuzmitj, men vägrade att lämna närmare upplysningar och
låtsades vara okunnig om sin börd och hemort. Han
uthärdade utan knot de prygelslag, varmed man fåfängt
sökte avtvinga honom en bekännelse, och fördes med
andra arrestanter till straffarbete i Jenisejska
guvemementet. Där blev han med tiden mycket avhållen av alla på
grund av sitt blida sinnelag, sitt fromma leverne och sin
hjälpsamhet mot de fattiga. Hans belevade sätt och
snygghet tydde på att han icke var av bondestånd. Ryktet
om den underlige främlingens människovänlighet spred
sig allt mer, han dyrkades nästan som ett helgon och
fick av den ovannämnde Chromov en liten stuga nära
Tomsk, där han ock blev begraven.
Till det yttre liknade han verkligen Alexander I något,
och hans fina vanor tydde på förnäma antecedentia. Hans
nit för folkupplysning röjde en mindre vanlig bildning, och
i sina samtal överraskade han ofta med intima detaljer
om Araktjejev, Kutuzov, Suvorov, arkimandriten Fotij
m. fl. Däremot talade han aldrig om Paul I eller
Alexander I. När en gång Alexander Nevskijs
namnsdagsfirande år 1812 kom på tal, utbrast han: ”Vilket jubel
var det icke i Petersburg den dagen! Man sköt med
kanoner, bredde ut mattor, och hela staden var illuminerad.”
Då Chromovs dotter vid ett tillfälle överraskade gubben,
då han på militäriskt vis gick av och an, sade han lugnt:
”En sådan vacker sommardag var det ock, då jag
lämnade samhället. Var jag sen dess har varit och vad jag
varit, hör inte hit.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
