Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första sammansvärjningen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordamerikanska handelskompaniet i Petersburg. Efter
furst Trubetskoj, vilken förflyttats till Kiev som
stabsofficer, blev han medlem av den verkställande
revolutionskommittén och utvecklade som sådan en livlig
verksamhet. Hans ädla, blida sinnelag avspeglar sig i hans
yttrande efter domens avkunnande: ”Min brinnande kärlek
till mitt fosterland har kanske förvillat mig, men enär
inga personliga intressen, ingen ärelystnad lett mina steg,
skall jag dö utan fruktan.” Samma varma, ödmjuka
fosterlandskärlek besjälade de övriga dekabristerna, och
en av dem yttrade i förvisningen: ”Vi voro söner av år
1812. Vårt hjärtas åstundan var att offra allt, till och
med livet för vår kärlek till fosterlandet. I våra känslor
fanns det ingen egoism, därpå tar jag Gud till vittne.”
Ännu 1827 förekom en efterdyning i Moskva, då femton
unga studenter vid käjsarkröningen gjorde ett
vanvettigt försök att uppvigla gardesregementet. Det kvävdes
utan möda, och deltagarna i komplotten dömdes till
Schlüsselburg, Solovetska klostret och Svartholmska
fästningen. De hade haft barnsliga överläggningar om,
huruvida hela käjsarfamiljen borde utrotas eller om
tronföljarens liv skulle skonas. Även i Sibirien försökte några
av dekabristerna att resa sig. En viss Suchanov anställde
ett dumdristigt myteri. Sex deltagare arkebuserades, och
Suchanov själv hängde sig i fängelset.
Nikolaj I satt säker på sin tron. Men priset var
dyrköpt, ty de deporterade dekabristerna voro blomman
av den ryska adeln och representerade dess mest
intelligenta element. Och det var till dessa frihetsmartyrer
nationalskalden Pusjkin sände sin vackra hälsning:
”I djupet av Sibiriens schakt
ert stolta tålamod ej brister.
Sin lön er dystra flit ej mister;
obruten står er tankes makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
