Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondeemancipationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De bönder, som inbegrepos i emancipationen, uppgingo
till ett antal av 22,300,000, därav hälften livegna på
enskilda gods. Godsägarnas antal var 140,000, men av dem
fanns det 4,000 adelsmän, som endast hade livegna utan
jord. Omvälvningen försiggick visserligen ganska
fredligt, utan nämnvärd blodsutgjutelse, men där saknades
den store statsman, som skulle kunnat genomföra
reformverket konsekvent. Det nya rättstillståndet ändrade
ingenting i det byråkratiska systemet, och den ekonomiska
sidan av saken — den allra viktigaste — var ej nog
genomtänkt och utarbetad. Framför allt fingo bönderna
för litet jord, och de blevo aldrig åtsporda eller tagna till
råds i en angelägenhet, som berörde deras viktigaste
livsintressen. Reformen utfördes enbart uppifrån, till förmån
för de privilegierade klasserna, som saknade arbetskraft,
sakkunskap och kredit för att genast finna sig till rätta
i de nya förhållandena.
De flesta bönderna kunde ju icke läsa det stilistiskt
tillkrånglade manifestet, och somliga vantolkade det med flit
eller av oförstånd. Det upptogs sålunda av dem med
misstro eller som en självklar sak. Därav alstrades
missförstånd och ett visst trots, som flerstädes framkallade
oroligheter. Inalles förekommo under åren 1861—63 ett
tusen bondekravaller i Ryssland, och Mackenzie Wallace, den
utmärkte engelske kännaren av Ryssland, påstår, att de
ryska bönderna aldrig ha blivit så hänsynslöst piskade
som just under de tre första månaderna efter lagens
proklamerande. För att ordna de praktiska detaljerna
tillsattes i varje distrikt (ujezd) en förlikningsman (mirovoj
posrednik), som skulle jämka mellan de båda
parternas stridiga intressen. Men det gick naturligtvis
långsamt och sällan till båda parternas belåtenhet.
Naturligtvis voro de okunniga bönderna ej heller utan
skuld. De resonerade efter gamla vanan: ”Vi tillhöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
