Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Nihilismen” och ”gåendet till folket”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en trogen tidsbild av Ryssland omedelbart efter
livegenskapens upphävande samt av den internationella
arbetarrörelsen på 1870- och 80-talen.
Furst Krapotkin tillhör en av Rysslands allra äldsta
adelssläkter, ty den lär leda sina anor ända från varjagen
Rjuriks närmaste efterföljare. Han föddes i Moskva
1842. Fadern var en typisk officer från Nikolaj I:s tid,
så till sägandes född i den på kroppen fastsydda
uniformen. Vid 8 års ålder blev den vackre, hurtige pilten vid
en hovfest uppmärksammad av käjsaren, som skrattande
sade åt sin gemål: ”En sådan pojke borde du skaffa mig.”
Tack vare denna käjserliga bevågenhet fick gossen
studera i pagekårens kadettskola i Petersburg — det ansågs
som början till en glänsande karriär — och när
änkekäjsarinnan begravdes 1860, höll den käjserlige pagen,
sedermera landsflyktingen och anarkisten Krapotkin, vakt vid
kistan i katedralen på fästningsholmen. Han säger själv
i sina memoarer, att han ”kände en rysning vid tanken
på alla fångarna i den ryska bastiljen, vars murar sluta sin
hemska ring kring de ryska käjsarnas gravkyrka”, och
han undrade smått, om icke han själv en gång skulle
tillhöra dessa fångars antal. Och denna aning besannades.
Men icke anade han då, att han på sin höga ålderdom skulle
återkomma som fri man till Petersburg och bevittna,
hurusom de Petropavlovska fångcellerna nu inhyste
käjsardömets högste f. d. ämbetsmän. Och ännu mindre anade
han, huru han själv skulle komma att bli behandlad
av de nya ”frihetsmännen”... Vid änkekäjsarinnans
begravning antändes papperskronan, hermelinsmanteln och
brämet — en olycka, som naturligtvis av många
uppfattades som ett dåligt förebud.
När Krapotkin 1862 tog officersexamen, yttrade
Alexander II till de nybakade löjtnanterna: ”Jag önskar er
lycka. Men skulle någon av er under vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
