Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Nihilismen” och ”gåendet till folket”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter Herzens död (1870) — just lagom för att få vara med
om kommunardernas oroligheter under och efter Paris’
belägring, som Herzen med sin skarpsynthet hade
förutsett. Han var utpräglad marxist och utgav i Paris 1872
tidskriften ”Vpered” (Framåt), den första i utlandet, som
skrevs på ryska (ty ”Kolokol” avfattades på franska). I
detta blad trycktes ock den ryska arbetarmarseljäsen.
Slutresultatet av detta ”gående till folket” blev dock i
det stora hela ett fiasko. Den lilla kunskap, som
propagandisterna kunde sprida på landsbygden, var ju
endast en droppe i den ryska okunnighetens stora hav. Det
ryska folket stod då ännu alldeles främmande för alla
socialpolitiska frågor, och icke ens revolutionen 1905 eller
den nyskapade parlamentarismen kunde sätta denna tröga
massa i rörelse. Bönderna lyssnade visserligen till
locktonerna ”zemlja i volja”, jord och frihet, men
uppfattade dem på sitt särskilda sätt och göra kanske så
ännu i dag: fri jord och frihet från skatter. Men kommo
på den tiden agitatorer från huvudstaden med fraser om
konstitution, reformer o. d., blevo de oförstådda och
körda på porten eller rent av piskade och anmälda för polisen.
Turgenev har skildrat nihilismens ofruktbarhet och
oförståendet från böndernas sida i sin sista roman ”Nov”
(Obruten mark). Den är visserligen ensidig och mottogs
av ungdomen med stor ovilja, men i huvudsak hade
Turgenev dock rätt, ehuru han blott på avstånd kunde följa
tilldragelserna i sitt hemland. När den nihilistiske
studenten Nezjdanov som informator på ett adelsgods sökte
göra propaganda i byn och deklamerade: ”I soven!
Resen er! Timmen är slagen!”, trodde bönderna, att han
var drucken eller tokig. För att visa sin folkvänlighet
måste han på krogen tömma en vedervärdig finkel,
omfamnades och kysstes av druckna bönder och släpptes
äntligen fri mot en lösepenning av en halv rubel. Till sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
