Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ryska tanken (Några sammanfattande slutreflexioner)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Självhärskardömets” idé är i själva verket icke
främmande eller antipatisk för det östslaviska lynnet. Detta
hittills grovt okunniga, loja, men i vissa moment mycket
temperamentsfulla folk behöver en enhetlig ledning, och
de brutalaste härskarna i Ryssland, en Groznyj, en Peter
den store, ha i själva verket varit de mest populära.
Faran låg icke i despotismen som sådan, ty under vissa
förhållanden kan även enväldet vara en gagnelig
styrelseform. Men olyckan för Ryssland var den, att dess
självhärskare i regeln ha varit antingen sådana odågor som
Peter III och Paul I eller ock vankelmodiga furstar som
t. ex. Alexander I och Nikolaj II. Och ju större deras
underlåtenhetssynder ha varit gent emot folket, dess
större kunna ”folkets” överträdelsesynder bliva, när dess
bojor med ens sprängas, såsom nu är fallet.
Den första skarpa själsanalysen av det ryska folket och
dess rotlösa historia gjordes av den härovan omnämnde
Tjaadajev i hans ”Filosofiska brev” (omkring år 1830),
där det på ett ställe heter:
”Hos varje folk finnes en period av stormiga rörelser,
av lidelsefull oro. I en sådan tid bliva människorna
nomader i världen såväl fysiskt som andligt. Det är de
starka känslornas, de utsvävande planernas och de stora
nationella lidelsernas epok. Folken slungas då häftigt
hit och dit, utan synbar orsak, men icke utan vinst för
kommande släkten. En sådan period hava alla
samhällen genomlevat. Den ha de att tacka för sina mest
lysande minnen, sin poesis och historias heroiska
element, sina starkaste och mest fruktbringande idéer. Detta
är den oundgängliga grundvalen för varje samhälle. Detta
förföriska skede i folkens historia är deras ungdom,
varunder deras egenskaper utvecklas allt starkare, och av
vilka minnet alstrar glädje och lärdom i deras mognande
uppväxt. Men hos oss finns ej något sådant. I början ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
