Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stämningsbilder från Berlin, Wien och Budapest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Röda korsets tecken. Bleka ansikten skymta dunkelt
bakom fönsterrutorna, och bårar med sårade flyttas
in eller ut...
Lika plikttrogna, lugna och hyggliga återfann jag
soldaterna i våras. Men den glättiga hurtigheten och
segervissheten, som jag i höstas tyckt mig läsa i
mångens uppsyn, märkte jag nu ej längre. Och huru
skulle detta kunna vara möjligt efter den långa
krigsvintern? Ett uttänjt krig måste slutligen väcka samma
leda, som tog sig uttryck i en inskrift på en mur av
en svensk officer vid slutet av det trettioåriga kriget:
»Pax bello potior. Sequor trahentia fata»
(Fred är att föredraga framför krig. Jag följer dock ödet,
dit det driver mig.) Samma fredsönskan besjälar helt
visst alla krigförande staters soldater i denna stund,
även om också de härda ut i en fatalistisk pliktkänsla.
Jag tillbragte påskaftonen i den välbekanta staden
Przemysl, men trots den stundande helgen låg det
apatisk trötthet över soldaterna. Men så var här också
en särskild orsak till tråkighet: det fanns inte en enda
cigarr eller cigarrett till salu i hela staden, ty ryssarna
hade bränt de galiziska tobaksfabrikerna, och rekvirerat
lager hade ej hunnit anlända. Jag tror slutligen, att
ombytet från det rörliga och spännande livet i fält till
fredlig verksamhet eller längre permission måste
framkalla en reaktion, som närmast yttrar sig i apatisk
trötthet.
I Galizien och Serbien har jag sett färska spår
av krigsmördandets förödande framfart, men det är icke
dessa ruiner, träkors och grushögar, som gripit mig
mest. Jag har fått en hemskare inblick i krigets elände,
då jag kommit till de utrymda kojorna i en avlägsen
by, där armodet redan förut var daglig gäst och där
ej ett enda föremål nu vittnade om att här funnits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
