Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stämningsbilder från Berlin, Wien och Budapest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag sitter i en järnvägsvagn, som från Budapest för
mig hän mot det nordöstra Ungerns bergsluttningar.
Långa äro uppehållen vid större stationer, där
militärtågen måste fram. Ändlös utbreder sig den ungerska
pusztan med sädesåkrar, majsfält och betesmarker, här
och var skuggade av popplar och akacior. Nötkreaturen
beta i stora flockar, men det är ont om hästar, och
de resliga herdarna i vita slängkappor ha utbytts mot
gamla gubbar eller små pojkar. Vid plogen gå kvinnor
— den synen möter oss redan på Rügen — men
frånsett de »fältgråas» legioner tyckas stora landsträckor
som utdöda. Csárdan — det magyariska värdshuset —
står nästan övergivet, och den vissnade solrosen hänger
dystert ned över den på det förbrända trädgårdslandet
kvarglömda pumpan. Inga zigenarkapell liva de tunga
sinnena med sina än vemodigt släpande, än lidelsefullt
sprittande csárdás, och till herdepojkens pipa lyssna
blott några ryska krigsfångar, som längs järnvägarna
lojt förrätta sitt tvångsarbete.
Och lika melankolisk var tavlan i Kroatien, där den
politiska atmosfären är tryckande och där man redan
känner närheten av det »trängre» krigsgebitet. Jämte
ångbåtsfärden från Wien till Budapest blev dock resan
till Kroatien mitt lugnaste reseminne, icke minst därför
att jag som lycklig ägare av fribiljett första klass på
de ungerska statsbanorna slapp nästan all visitation
och militärkontroll. Dessutom råkade jag på ett lantgods
få vara med om den ljuva vinskörden — det var i början
av okt. 1915. Men så heter stället ej för ro skull Zelengaj
= Gröna lund. Från de zagoriska bergsbyarna hade
kvinnor i sina vackra, rödvita nationaldräkter
mobiliserats för att skära de dignande klasarna och pressa
dem i de stora karen. På kvällen intogo vi en frugal
måltid i det fria, medan bondkvinnorna i sin
gemensamma stuga sjöngo folkliga visor i mollklingande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
