Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intryck från Böhmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mähren, blev han 1876 filosofie doktor i Wien på en
avhandling om odödlighetsläran hos Plato och studerade
sedan i Leipzig, där han i en amerikanska fann en bildad
och intelligent maka, vilkens tillnamn Garrigue han
upptog i sitt eget namn. År 1882 kallades han till e. o.
professor i filosofi vid Prags tsjechiska universitet och
gjorde sig tidigt bemärkt som omtyckt föreläsare på
grund av sin gedigna lärdom, det klara
framställningssättet och den oförfärade självständigheten i
uppfattningen, på samma gång som han genom sin politiska
opposition blev misshaglig i de akademiska
myndigheternas ögon. Mer än en gång anklagades han för
»irrlärighet» — särskilt genom sin skoningslösa kamp
med påvedömet och den katolska kyrkan, ur vilken han
formligt utträtt redan 1880 — och först 1896
utnämndes han till ordinarie universitetsprofessor i filosofi.
Men Masaryks verksamhet inskränkte sig ingalunda
till den akademiska verksamheten. Som utgivare av ett
par tidskrifter blev han banbrytare för den moderna
tsjechiska litteraturkritiken på social grund, och som
grundare av dagbladet »Čas» deltog han livligt i det
politiska livet. I början anslöt han sig till det
ungtsjechiska partiet, men tröttnade snart på dess
förflackande liberalism och trångsynta nationalism och
grundade 1900 det tsjechiska folkpartiet, som 1905
förvandlades till det s. k. framstegspartiet, i dagligt tal
kallat »realisterna». År 1891 invaldes han i riksrådet,
men nedlade mandatet 1893 samtidigt med sitt utträde
ur det ungtsjechiska partiet. År 1907 blev han dock
åter österrikisk riksdagsman och har vid flera tillfällen
— särskilt i de österrikisk-ungerska legationerna — med
synnerlig skärpa kritiserat Österrikes inre och yttre
politik. Än bröt han en lans för den religiösa toleransen,
t. ex. i två sorgligt ryktbara processer om »judiska
ritualmord», än uppträdde han som en Zola, då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
