Slaverna och världskriget. Reseminnen och intryck från Karpaterna till Balkan 1915-1916 / 69 (1916) Author: Alfred Jensen Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom Galizien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtvivlade artilleristen. Kvinnor två de sårade med sina
dyrbaraste dukar, och ett rop tröstar de döende: För
våra hyddor haven I utkämpat kampen segerrikt! Med
en djup suck av lättnad andas krigarna ut och med
gråt och löje göra de sin himlafärd i segerns tecken.
De, som stupa, dö som helgon, och de, som med
uttömda krafter vältra sig på marken och kvida — åt
dem sänder Gud den rena, klara daggen för att två deras
nakna, blodhöljda fötter. Solnedgången färgar himlen
med en glättig rodnad. Men när detta skall tima, då står
jag upp ur graven...»

Från det ödelagda Galizien.

Det var vid solnedgången som jag själv strövade
kring på Medykas äng. Bykyrkan var nästan totalt
härjad av lågor och kulor — den hade kantänka haft
någon stor strategisk betydelse för artilleriet! Men
eljest syntes nu inga färska spår av de båda svåra
drabbningarna. Ty fastän människorna äro onda, är
himlen nådig och den moderliga naturen god.
Vårregnet har längesedan sköljt bort alla fläckar av blod,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>