Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den polska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De misstro sina danaer både i öster och i väster, även
om dessa komma med löften om skänker, och de ha
haft skäl därtill. Polackerna äro en exklusiv nation,
som av prövningarna har blivit egoistisk; de äro smidiga
och sluga diplomater, och vad de kunna få i nationell
frihet betrakta de icke som en till tacksamhet
förpliktande välgärning, utan helt enkelt som sin rätt,
som avbetalning på en gammal hedersskuld.
I jämförelse med den ryske storfurstens patetiska
deklamation utmärka sig den tyske rikskanslärns båda
uttalanden i den tyska riksdagen genom sin lugna ton,
fri från fraser och fagra förespeglingar. Men i sak ha
ej heller dessa yttranden givit klara löften om Polens
framtid och kunna naturligtvis icke göra det, så länge
kriget ännu är oavgjort. I sitt första tal den 19 aug. 1915
yttrade von Bethmann-Hollweg:
»Geografiska och politiska öden ha sedan långa
århundraden tvungit tyskar och polacker att kämpa mot
varandra. Minnet av dessa gamla motsatser minskar
icke aktningen för den lidelsefulla fosterlandskärlek och
seghet, varmed det polska folket har värnat och även
under detta krigs olycka upprätthållit sin gamla,
västerländska kultur och frihetskärlek mot ryskheten. Våra
fienders hycklande löften säger jag icke efter, men jag
hoppas, att det nuvarande besättandet av de polska
gränserna mot östern skall utgöra början av en utveckling,
som undanröjer de gamla motsatserna mellan tyskar
och polacker och bringar det från det ryska oket
befriade landet närmare en lyckligare framtid, då det kan
odla och utveckla sitt egenartade nationella liv.»
Ännu tydligare äro de välvilliga ordalagen i
kanslerstalet den 5 april 1916: »Det var icke vår och
Österrike-Ungerns ursprungliga-avsikt att upprulla den polska
frågan; det har drabbningarnas öde gjort. Nu står hon
där och bidar sin lösning. Tyskland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
