Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom Serbien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryktbara Kosovofältet till en gravplats för storserbiska
drömmerier. I kapellet på kyrkogården stå i en vrå
två enkla träkors. De bära inskrifterna: Aleksandar
och Draga...
Jag fortsätter min vandring till Toptjiders vackra,
men nu totalt ödsliga kronopark och rastar ett
ögonblick under den väldiga platan, i vars skugga den gamle
despoten Milosj Obrenovitj satt och »skipade rätt»
mellan turkar och serber. Härifrån är vägen ej lång till
klostret Rakovitsa, vars abbot med stolthet visade mig
det diplom, varigenom Peter den store förlänade
Rakovitsa rättighet att insamla allmosor i Ryssland. I detta
kloster ligga flera medlemmar av ätten Obrenovitj
begravna. Här vilar ock stoftet av en serbisk statsman
Milivoj Blaznavats, som på ett ödesdigert sätt ingrep i
sitt lands historia. Ministerpresident och guvernör för
den omyndige furst Milan, uppgjorde han 1873 en lömsk
plan att röja fursten ur vägen och tillvälla sig spiran.
För detta syfte bjöd han Milan till sig och hade i
beredskap ett förgiftat kaffe. Då den försåtliga brickan
bars in, råkade kaffebordet slås omkull, en hund slickade
upp skvättarna och dog under svåra plågor. Milan
låtsades om ingenting, men dagen därpå var det hans
tur att bjuda på kaffe med orientalisk grädde, och
värden sade åt sin gäst: »Antingen tömmer ni denna kopp
eller ock blir ni anklagad och dömd för högförräderi.»
Blaznavats tömde utan tvekan koppen, och dagen därpå
förkunnade Rakovitsas klosterklockor, att han saligt
avsomnat i Herranom. Milan deltog själv bland de
sörjande i begravningsprocessionen.
Det är tunga, vemodiga minnen, som tränga sig
på mig, när jag vandrar bland de serbiska ruinerna vid
Saves stränder. Norrut, på andra sidan den breda
floden, utbreder sig det ungerska slättlandet, och längst
i fjärran skymta de ljusblåa konturerna av Frusjka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
