Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Panslavismen» och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan åter leva och kokettera med skönhet och dygd,
liksom katten leker med råttan»...
Huru det än kommer att gå på slagfälten, skall
den slutliga utgången dock bäst visa krigets intiga
meningslöshet, ty vid uppgörelsen skall det finnas endast
dödströttade, besegrade och missnöjda, men ingen
absolut segervinnare. De tyska vapnens glänsande bragder
och den tyska kulturens storartade organisationsförmåga
måste tilltvinga sig respekt, men i längden är Tysklands
ställning ändå ohållbar för den europeiska jämvikten.
Det har många vänner och beundrare, men ännu fler
fiender och avundsmän. Mänsklighetens verkligt stora
frågor avgöras dock ej blott genom järn och blod —
därtill behövs ock »humanitetens lazarol», och den
slutlige segraren blir den, som för sin seger har att tacka
den etiska idé, för vilken han kämpar.
Därpå tvivlar ej den tyske idealisten, men
fransmannen är lika säker på sin goda sak, och det finns
både tsjechiska och serbiska idealister, som äro fyllda
av samma trosvisshet. Detta gäller ock i minst lika hög
grad om ryssarna med deras mystiska fatalism.
Slavofilismen är ju ytterst blott en överflyttning av
hegelianismen på rysk jordmån, och självkänslan eller
självöverskattningen är lika stor hos Dostojevskis landsmän som
i de tyska lederna, även om den ej yttrar sig i den
plumpa formeln: »En tysk soldats liv är mer värt än
katedralen i Löwen.» Ja, för visso är människolivet
värdefullare än en stenhop, helst om denne tyske soldat
råkat heta J. W. von Goethe. Men intet folk har
monopolet och det enda saliggörande världsfrälsningsreceptet.
Kulturen tillhör alla civiliserade nationer, stora som små,
och litet är blott det folk, som har små idéer, såsom
Masaryk uttrycker sig.
Om eljest någon folkstam skall utgå ur
världskampen som den relativa segraren, tror jag, att det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
