Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Kultur och samhälle - 4. Revolution och evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssland är »moget» för ett parlamentariskt styrelsesätt
eller icke.
Ser man på de bildade klasserna, synes mig
ryssen godt kunna mäta sig kulturellt med hvilket
borgerligt samhälle i Europa som helst, och inom
de öfre samhällslagren finnas män, som trots bristen
på praktisk skolning kunna blifva verkliga prydnader
för en rådplägande eller lagstiftande riksförsamling.
De ryska industriarbetarna ha ju börjat att blifva
lika klassmedvetna och socialekonomiskt intresserade
som sina kolleger i Österrike, och om den hvite
tsaren ej tvekat att sanktionera de från Turkiet
nyligen frigjorda bulgarernas konstitutionella
rättigheter, kunde det väl tyckas som om han ej behöfde
frånkänna sina egna undersåtar ett minimum af
själfstyrelse och medborgerliga privilegier.
Öfverhufvud är det där talet om folkets »omogenhet» ofta
blott en fras, hvarunder reaktionära lustar bemantla
sig. Världshistorien har ännu aldrig haft att uppvisa
ett folk, som med ens stått fram i »politisk mognad»,
utan det har arbetat och kämpat sig fram till vissa,
med ansvarskänsla burna fri- och rättigheter och
därigenom vunnit sin politiska myndighetsförklaring.
Så har det varit i Paris eller London, och så skall
det väl ock gå i Petersburg-Moskva.
Men själfklart är ju, att ett positivt resultat af
alla dessa med ens lösta andars debatter och
resolutioner endast kan ernås under två förutsättningar,
som ännu saknas i Ryssland: dels en af censuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
