Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Kultur och samhälle - 5. Ryska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
håll för kyrkans skiljande från staten. Slutligen ha
åtskilliga präster i Petersburg ställt sig i spetsen
för en andlig rörelse, som visserligen ej direkt bryter
med den ortodoxa teologien, men vill bringa den
kristna etiken i närmare samband med den
rysk-sociala utvecklingen öfverhufvud.
Om den ryska kyrkan göres oberoende af staten
genom att det gamla patriarkatet återupprättas, lossas
därigenom de byråkratiska banden, men på samma
gång lägges måhända en grund till det, som man i
västerlandet betecknar med det något sväfvande
namnet »klerikalism». Ryssland har aldrig varit
klerikalt i samma mening som de romanska länderna,
ty i motsats till Roms papocesarism har Moskva
gått i en kyrklig riktning, som skulle kunna kallas
cesaropapism. Redan under den kievska
fursteperioden blefvo metropoliter till- och afsatta af den
världsliga makten. Ivan den gruflige mördade kyrkans
öfverhufvud Filip; Boris Godunov afsatte Daniel,
och Aleksej Michajlovitj afgick med seger öfver Nikon.
Det vardt för Peter den store ganska lätt att alldeles
afskaffa patriarkatet och göra kyrkan till tsarens
tjänarinna, naturligtvis mot skäligt vederlag. Att
den heliga synoden till största delen är sammansatt
af präster, har ej ändrat något i detta
subordinationsförhållande, ty den heliga synoden är i grund och
botten ett världsligt kollegium, som genom sin med
stor maktbefogenhet utrustade lekmannachef,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
