Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 6. Turgenevs minne och Dostojevskis skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om den store författaren, försvann, och till sist lär
äfven en gammal, groft stoppad soffa med rätt höga
karmar ha vandrat förgängelsens väg.
Men denna gammalmodiga, utslitna möbel, som
jag såg för tio år sedan, hade ägt en viss litterär
ryktbarhet och kunde ensam ha varit nog att göra
Spasskoje till en vallfartsort för vänner af Turgenevs
diktning, ty det var Turgenevs favoritmöbel. På
den brukade den gamle ungkarlen icke blott taga
sig den kära eftermiddagsluren, utan där drömde
han ock sina tungsinta ryska drömmar om
tsardömets fäder och söner, om panslavismens rök och
om den svärmiska ungdomskärlekens vårböljor, eller
ock samlade han här omkring sig fränders och
vänners barn för att roa dem med improviserade sagor.
Han kallade på skämt sin soffa för »samoson» (af
sam = själf, ensam och son = sömn).
Ja, han var själf en halft sofvande enstöring,
denne mästerlige sagotäljare, och ehuru han förstod
sitt land bättre än flertalet andra ryska författare,
gick han tämligen oförstådd och missförstådd genom
lifvet. Icke nog med att han på högre ort var
misstänkt och misshaglig och hade mer än en allvarsam
konflikt med myndigheterna, han förföljdes länge af
den ryska opinionen, såväl den liberala som den
konservativa kritiken, både från slavofilers och
»nihilisters» sida. Tolstoj med sin kärfva ensidighet
har aldrig kunnat uppskatta det vekt harmoniska,
som i själfva verket låg i den tungsinte, pessimistiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
