Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 6. Turgenevs minne och Dostojevskis skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förorättade» och som beröres i Herzens och Tsjernysjevskis
sociala tendensromaner om äktenskap och fri kärlek.
Detta barnlösa samlif, ingånget i landsflykten och
af Dostojevskij buret som en tung plikt, upplöstes
genom hennes död 1865, och två år senare räckte
den då 46-årige författaren sin hand åt den
föräldralösa, 26 år yngre Anna Grigorjevna, hvilken han hade
tagit i sin tjänst såsom renskrifverska och stenograf.
Från den stunden skref hon efter hans diktamen
ner största delen af Dostojevskis långa — stundom
allt för långa — romaner.
Hurtig och pratsam, okonstlad och uppriktig,
talade hon oombedd om flera intressanta smådrag
ur hans lif, belysande hans blygsamma, men underliga
väsen. Dostojevskis sjuklighet (epileptiska anfall)
gjorde honom otillgänglig och skygg i sällskapslifvet,
där hans tillbakadragenhet lätt uppfattades som
förnäm slutenhet. Till Turgenev stod Dostojevskij i ett
tämligen godt förhållande, ehuru de icke kunde
sympatisera — därtill voro deras naturer för olika,
och Dostojevskij kunde aldrig förlika sig med de
västerländska åskådningssätt, som oupphörligt
framlysa i Turgenevs romaner. Däremot hafva Lev
Tolstoj och Dostojevskij, egendomligt nog, aldrig
träffats i lifvet, ehuru de hade åtskilligt gemensamt.
Den väsentliga skillnaden mellan dessa båda synes
mig ligga däri att Dostojevskij stod på en mer
mystisk-kristlig grund än Tolstoj, med starkt betonande af
lidandet såsom ett renande etiskt moment i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
