Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 9. Rysk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bondflickor i det gröna», Sjabunins »Vid världens ände»
(en sorgklädd kvinna på en snötäckt kyrkogård vid
en sibirisk by) och K. Vestjilovs förträffliga, med
realistisk humor kryddade »En fastlagssöndag i
sjuttonde århundradet».
Mer lyckade syntes mig däremot de lillryska
motiven, där både landskapet, historien och den
varma koloriten förläna en säregen stämning åt
taflan. Zarubin ger en lyckad miniatyrbild af en
gammal zaporog-kosack, ridande hem i sakta mak
till sin fädernegård på steppen, och Rozvalovskis
»Väninnor» målar saftigt den sydryska slättens
högsommarprakt vid solnedgång, med de båda rödklädda
kvinnorna midt i det höga gräset. Samme målares
bild af en ung flicka, som i en månskensnatt
står utanför den lilla stugan och spanar utåt den
mörka steppen, verkar med den lillryska folkpoesiens
omedelbara tjuskraft: »O måne! Måne lilla! Gläns
inte för någon annan än för hjärtevännen min, att
han måtte hitta hem!»
Men ett särskildt intresse »för dagen» erbjuda
Ivan Aleksejevitj Vladimirovs krigsmålningar och
studier från Mandsjuriet. Han leder tanken på den
»fredsvänlige», i det japanska sjökriget omkomne
Verestsjagin; visserligen saknar han dennes
glänsande kolorit och snabba karaktärsteckning, men är
i stället fri från denne konstnärs benägenhet för
yttre effekter eller kontraster. Vladimirovs styrka
ligger i den enkla genren och porträttet, och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
