Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 9. Rysk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppburne landskaps- och marinmålaren Orlovskij († 1832)
var född i Warschau. Landskapsmålaren Isaak Levitan
(† 1900) var jude, likasom bildhuggaren Antokolski;
flodmålaren Kuindzji hämtade sina präktiga motiv
från hembygdens Dnjeper — att nu icke tala om den
firade polacken Siemiradzki, en Sienkiewicz med
penseln († 1902), berömd för sina färgrika bilder
från södern och antiken. Kiprenskij, målaren af det
bästa Pusjkinporträttet och af Thorvaldsen, var
ursprungligen tysk (Schwalbe); akademikern Brjullov
härstammade från en preussisk hugenottfamilj:
Bruleleau, Brüllo, och den äktryske historiemålaren
Ge, född i Kiev, hade sitt namn af det franska Gay.
Och redan vid ett flyktigt studium af äldre och
nyare rysk konst skall man finna, att det är den
ryska södern, som särskildt verkat befruktande på
de ryska landskapsmålarna. Katarina II insåg detta,
då hon till det nyss eröfrade Krim sände målaren
Aleksejev, som därifrån återvände med sin tafla af
Krims Alhambra, Bachtsjisaraj. En Ajvazovskij vid
Finska viken eller Ishafvet vore otänkbar, och
Verestsjagin vann sin största berömmelse såsom
orientmålare, ehuru hans kanske något öfverskattade
snabbmåleri tyngdes af ett tendensiöst effektsökeri
med »rafflande» motiv.
I motsats till den äldre ryska konstpoesien, som
under 1700-talet fick sin torftiga näring vid hofvet,
kan den ryska målarekonsten betecknas såsom
ursprungligt demokratisk — ett drag som den har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
