Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 9. Rysk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åskådarens minne; Ivan den gruflige, vanvettigt stirrande
på sin nyss dödade son i en blodpöl, hör till de
konstverk, som aldrig kunna glömmas, och den äfven
i Stockholm utställda duken af de obändiga
kosackerna, skrifvande ett smädebref till sultanen, är ett
utmärkt historiskt grepp, men därjämte en fin
psykologisk studie af skrattets olika faser — en kontrast
till prof. Brunis nyanser af mänsklig förtviflan på
den stora duken »Kopparormen i öknen».
Och de ryska målarna hafva varit lyckligare
än de ryska författarna, ty de ha fått arbeta mer
ostördt och till och med hugnats med kejserlig ynnest
för konstverk, som, omklädda i språkets form, kanske
skulle ha fört deras upphofsmän till Sibirien. Men
äfven konstnärernas väg har i Ryssland ofta gått
genom tistlar och törnen; Kramskoj t. ex. visste att
berätta, hvad han måste utstå, innan hans moderna
realism vardt erkänd och skattad.
Och äfven på dem har det ryska skaldeödet,
gore ot uma, snillets förbannelse, verkat hämmande
och sönderslitande, ty endast få hafva fullt mäktat
utveckla sin rika personlighet harmoniskt. Gogoljs
vän Ivanov († 1858) offrade hela sitt lif på att finna
Kristus i konsten, men dukade under för den stora
uppgiften — den imposanta taflan förvaras i
Rumjantsov-museet i Moskva, och de otaliga, högst
intressanta utkasten och förstudierna fylla ett par väggar
hos Tretiakov. Ivanovs samtida, prof. Karl
Pavlovitj Brjullov († 1852), vardt likaledes andligt bruten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
