Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 9. Rysk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom totalintryck af min senaste resa medtagit en
förstärkt tro på Rysslands ljusa framtid. Denna tro
grundar sig på lidelsefria iakttagelser och har sin
naturliga grund i de oerhörda lidanden och
svårigheter, som vårt stora grannland redan har utstått
med så beundransvärd seghet, och som det helt
visst ännu har att genomgå, innan det är fullt moget
att intaga den själfskrifna platsen bland de kulturella
stormakterna.
Och Maxim Gorkij, den underbare sagoprinsen
från barfotingarnas värld, har gifvit ett kraftigt
uttryck åt denna starka, lefvande framtidstro, då
han i sin gripande berättelse »Misstaget» låter en
stackars folkskollärare hänföras och ryckas med af
en sinnessjuk väns feberfantasier:
»Vi skiljas från lifvet andligen fattiga, med
förhoppningarnas sköldar krossade och beröfvade
trons vapen, som vi förlorat i striderna. Men vi
skola återkomma, rika på kraft att skapa och väpnade
med fast tro på oss själfva — det starkaste vapnet.
Med vår lifskraft skola vi droppvis vattna
ökensanden, lifva den och resa ett tempel åt lyckan. Dit
inbjuda vi all världens tyranner och säga dem:
Gif något åt människorna! Gif dem, ty de äro
beklagansvärda och arma!»
Dostojevskij såg framtidsutvägen för Rysslands
räddning i en genom kristliga lidanden vunnen
själsrenhet. — Gorkij ser frälsningen i trotsig dådlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
