Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 8 JULI.
19
hade presentationen för Davys kamrater i logen, sir John
sebright och hans döttrar, slutats, förrän den sköna
duetten »sotto i pini del boschetto» begyntes af catalani
och mistress DlCKONS. I början syntes mig catalani
ej svara mot hvad jag föreställt mig, men smått efter hand
begynte jag tycka, att min rygg gick i vågor, och helt
in-volontärt kramade jag alldeles ihop pjäsen, som jag nyss
köpt, utan att jag själf visste något däraf, förrän duetten
var slut och en ny scen kom. Man föreställer sig
ingenting sådant som CATALANIS röst, den utgöres af det största
välljud, förenadt med den största förmåga i konst och en
sann känsla af den goda smaken. Hon syntes mig vara
en fullkomligt god actrice och mankerade icke ett enda
ögonblick sin roll, så att hon ibland, då så behöfdes, sprang
och sjöng och gjorde därunder sina passaggi lika otvunget;
hvilket af den engelska publiken, som kanske i allmänhet
har mer känsla för det svåra än för den sanna skönheten,
häftigt beklappades. Olyckligtvis hade hon intet
sammanhängande stycke mer än: »Deh, vieni o gioia bella» att sjunga,
men det blef också sjunget med kraft; jag hör ännu de
sista orden: »Ti vo’ la fronte incoronar di rose.» —
Slutligen kom baletten. Man gaf Aline, reine de Golconde,
illa sammansatt och gement dansad. Unge vestris är
numer precis en sådan lurk som CàSAGLI, skuttar som
en skrämd bagge högt i vädret och gör åtskilliga tours de
force mästerligt; han väcker samma känsla som en
lindansare. Ett par jättinnor gjorde honom sällskap. En
liten flicka dansade med grace. Vår operabalett var i sin
tid mycket bättre. Jag afbidade ej slutet.
5 juli. Söndag. På envoyéen REHAUSENS invitation
reste jag med ENGSTRÖM till den förstnämndes landställe
West Wickham, två svenska mil söder om London. — Vi
blefvo väl emottagna. Man har beskrifvit fru REHAUSEN
såsom enfaldig och obehaglig. Jag fann henne vara ganska
tyst, men hon synes icke vara dum och är dessutom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
