Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 JUNI.
239
kapprockarna för att bevara oss för den kalla, men ej"
starka blåsten. Vi afstego, såsom jag nämnt, vid
biljarden och infördes af värdinnan i köket, hvarifrån en krokig,
grufligt stupande trappa förde oss upp i matsalen, som
befanns vara ett högst lortigt rum utan tapeter eller
rappning, och där smutsens höjd på golfvet ej väl tillät
urskilja, om det var af sten eller trä. Trenne sidor af
rummet upptogos af långa träbord, sönderskurna i alla bräddar
såsom borden i Linköpings och Västerås skolor, men
något smutsigare, och längs efter sidorna af hvart bord
stodo långa, hvarken raka eller släta bänkar utan
ryggstöd och med runda, krokiga tallgrenar till fötter. För
oss förnäma resande framsattes stolar. Som vi satt oss
och hvar och en utsökt den position, som bäst hvilade
dess af ridningen trötta underrede, hörde vi ett grufligt
stoj öfver oss af barn, som skuffades och gräto. Efter
denna åska kom ett regn, som bestod däri, att ett visst
kärl med ett öra blef omkullslaget och dess innehåll
genom det otäta taket sökte sig ned i matsalen. Lyckligtvis
föll hufvudströmmen så långt ifrån oss, att endast stänkande
droppar träffade våra stöflar och långbyxor. Vi fingo
tämmeligen snart en ätlig middag; men därvid upptäcktes,
att huset ej bestod bordsknifvar, emedan gästerna vanligen
föra sina fällknifvar i fickan. Värden bad mycket om
ursäkt, men förebar, att bordsknifvar ej brukas. Vi
uppdrogo då våra fällknifvar, och spisningen gick för sig.
ARFVEDSON lämnade sin knif kvar för att tjäna någon
annan resande till uppbyggelse.
Vi hade ämnat stanna i Pradelles öfver natten, men det
vi sett var nog för att bestämma oss att fortsätta resan.
Klockan var nu 5; vi hade ridit 6 lieues de ßays1*7 och hade
ännu 4 kvar för att komma till ett drägligt värdshus. Början
af vägen framställde ingenting anmärkningsvärdt, om ej
att sedan ARFVEDSON märkt förlusten af sin knif, han
skickade en bonde till Pradelles för att be värden skicka den
till le Puy till vår värdinna. Arfvedson ökade därvid sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
