- Project Runeberg -  Jac. Berzelius. Reseanteckningar /
245

(1903) [MARC] Author: Jöns Jacob Berzelius With: Henrik Gustaf Söderbaum
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 JUNI.

245

tid och där inga lämningar af utbrända vulkaners kratrar
kunnat finnas; däraf sökte tyska geologer och förnämligast
WERNER bevisa, att basalten var en trappart,
hufvudsakligen innehållande hornblende och fältspat. ^ Mot honom
har CORDIER, författaren till vår itinerär, visat, att basalten
ej innehåller hornblende utan augit (pyroxen) och att den
på många ställen finnes blottad ända till sitt underlag, på
hvilket den hvilar med en slaggig yta. Vi hade redan
sett detta med den äldsta basalten, som vi funno vid
Rochefort, men hvars krater i urtidens jordhvälfningar gått
förlorad. Här sågo vi det åter i en senare formation, som
vi längs vägen följde till sitt upphof, en slocknad vulkan,
kallad Souliol, från hvars tämmeligen höga och med röd
aska rundt om betäckta krater vi följde den utstigande
lava-couléen, som på bergets södra sida nedflutit i Alignons
flodbädd, öfver hvilken den gick för att kasta sig in i
Ardèche-flodens. Här hade den sedan blifvit af senare
revolutioner afbruten, tvärt öfver i Alignons bädd och
längs efter i Ardèche-dalen, och dess insida stod blottad
från toppen ned till sitt underlag, graniten. Beviset för
dess vulkaniska upphof stod således klart och ovedersägligt
för våra ögon. Vi fortsatte vår väg långs efter Alignon
och funno bakom Souliols courant en annan, ännu skönare
och i högre och redigare prismer delad courant, hvilken
vi nu skulle följa ända upp i kratern af la coupe de Jaujac.
Äfven denna hade två lager, det undre hållande större
prismer än det öfre, men emellan båda låg ett tre kvarters
tjockt hvarf af slagg. Det undre laget hade minst 40 fots
mäktighet, det öfre däremot hade säkert ej mer än 8. Vi
redo på öfre ytan af lavan, som var plan och bar en
ymnig växt af gräs och säd. Den hade i forntiden fyllt
dalen till denna höjd, innan senare jordskalf tillskapat den
lilla dalen på sidan och bortfört en del af couléen.

Jaujac är en liten bourg, ful och illa byggd, bebodd
af uteslutande bondfolk. Vi emottogos således på ett
värdshus af alldeles lika art med det i Pradelles. Medan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jbreseant/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free