Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Io GENOM FRANKRIKE TILL GENÈVE 1819.
vid Firminy, var ett sådant järnverk redan nära att komma
i gång.
Vi passerade den hetare tiden af dagen på vårt rum.
Kl. 4 kom M. BURDIN med tvenne andra lärare vid skolan
att hälsa på oss och proponerade oss en promenad till ett
annat håll i grannskapet af staden, hvilket vi med
tacksamhet antogo. De förde oss först till en stenkolsgrufva,
som sedan några år varit i brand och som, oaktadt man
sökt mura till alla öppningar, fortfar att brinna. Jorden
därofvanpå var ganska het, växterna hade dött, och på
alla ställen, där röken framträngde, sublimerade sig
sal-miak i mängd, här och där blandad med svafvel. Jag
upptog af marken en stuff, som innehöll en blandning af
sal-miakskristaller och anskjutet svafvel, men den gick så lätt
sönder, att jag ej kunde förvara den. I ett hus, hvilket
åboen måst öfvergifva för hettan och den skarpa
salmiak-röken, som var mycket blandad med ångor af fri
saltsyra, syntes röken nu hafva sin förnämsta utgång; här
var också allting hvitpudradt af salmiak. Man var betänkt
på att ställa så till, att i detta hus salmiaken kunde
uppsamlas och tillgodogöras. — Därifrån förde man oss till
ett ställe, där en ofantlig mängd af superba petrifikater
förefalla i en mycket glimmerblandad sandsten. Man skulle
nästan säga, att hela lagret bestod ej af annat än organiska
lämningar. Det besynnerligaste härvid var, att hvart och
ett sådant fordom organiskt ting nu var förvandladt i
sandsten med inblandningar af gröfre, rullade korn och att
barken af växterna syntes vara det enda, som ej blifvit
förvandladt; den hade öfvergått till ett smutsigt, brunaktigt
ämne, som gjorde, att petrifika terna lätt skildes åt. Vi
af-slogo ett stycke af en vattenväxt, som hade minst 7 tums
bredd i den större och 2 l/» t. i den mindre diametern.
Dess längd var otvifvelaktigt flera fot. Därifrån fortsatte
vi promenaden till en närbelägen stenkolsgrufva; men som
det var söndag, var här intet arbete i gång. — Hrr BURDIN,
Thiebaud och Melin gåfvo mig hvar och en några sou-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
