Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resan i Tyskland.
2 augusti—22 september 1819.
Den 2 augusti. På vägen emellan Schaffhausen och
Hinzingen passerade vi gränsen emellan Schweiz och
storhertigdömet Baden. Det karakteristiska, som i Schweiz
stämplar land, byggnader och människor, har redan
betydligt aftagit i Schaffhausen och försvinner mot dess gräns,
så att i Baden är icke mer något spår däraf. Dock är
folket här öfverallt, likasom i Schweiz, beskedligt,
förekommande och höfligt. Man sliter ut en hatt på ett par
veckor blott för att besvara de beständiga hälsningarna,
hvarmed både bönder och så kalladt herrefolk äfven på
långt håll emottaga de resande. En arbetare, som sitter
inne i sin verkstad och har en kalott pä hufvudet (en i
södra Tyskland allmän hufvudbonad), lyfter på kalotten,
då vagnen rullar förbi, utan att han förargas, om den
resande ej låtsar märka det. Då utlänningar tala om, huru
beskedligt det svenska folket är, kan jag försäkra, att det
ej uthåller jämförelsen med sydtyskarne. (De norra känner
jag ännu ej.)
Vi ankommo till Hinzingen kl. 7 och beslöto att bli
där öfver natten. Värdshuset var egentligen en bondgård,
men såg präktigt ut på utsidan. Där fanns blott ett
gästrum för herrefolk, hvilket man lämnade åt oss. Här
råkade vi nu ut för de infama tyska sängarna, hvilket jag
anmärker, emedan det var första gängen, som det ej fanns
utväg att undvika dem. Nederst låg en halmmadrass och
på denna en fjäderbolster, mjuk som äggröra.
Hufvud-gärden begynner midt i sängen, och den del, som borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
