Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 september.
349
sjukt utseende. Under loppet af en i sig själf svår och
farlig sjukdom hade han förlorat sin fru, och själens
lidande hade ännu ytterligare förvärrat hans tillstånd. Nu
var han på bättringsvägen men såg med allt detta ut, som
vore hans återställande ännu långt borta. Han talte en
stund med oss med tämmelig liflighet. Jag besökte sedan
envoyéen Lobo, från hvilken jag på morgonen erhållit en
invitation till middagen. Lobo emottog mig med ett så
varmt uttryck af vänskap och förnöjelse, att jag visserligen
ej kunnat förvänta mig hälften så mycket. Vi pratade ett
par fulla timmar, hvarefter jag lämnade honom, på det vi
skulle få göra vår ömsesidiga toalett för middagen. Fru
Lobo emottog mig näst före måltiden lika som hennes
man, vi spisade i en trädgårdssalong med barnen, som
kände igen mig och påminte mig om många saker från
den tiden de bodde på Djurgården vid Stockholm. Vi
förblefvo vid bordet, som efter måltiden afdukades, och
pratade in bona caritate några rätt angenäma timmar, till
klockan slog 6, då jag tog afsked för att se Emilia Galotti
i sällskap med Arfvedson och Maule. Denna tragedi,
författad af lessing, är en ganska förträfflig pjäs, och
ehuru nästan endast den gamle Galottis och markisens roll
voro rätt väl spelta, gjorde den oss ganska mycket nöje.
Emilia var hvarken vacker eller synnerligt god aktris. I
scenerna kort innan hon af fadern stickes, var hon alldeles
för kall. — Vid hemkomsten fann jag en invitation från
general Helvig, som varit ur staden och som jag lördagen
förgäfves sökte, att hos honom passera aftonen.
Den 7 september. Innan vi ännu hunnit kläda oss,
stod general Helvig i vårt rum. Jag kan ej beskrifva,
med hvad nöje jag återsåg denne respektable man, i hvars
sällskap jag passerat så många angenäma och intressanta
stunder i Stockholm. Han var sig så precis lik, som han
fordom var, snarare mera glad än förr. Han talte med
mycken kärlek om Sverige, som han ännu anser som sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
