Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR.
369
25. Af de tvenne bidrag till det dåvarande engelska
konungahusets cronique scandaleuse, som Berzelius här,
uppenbarligen efter hörsägner, anför, är åtminstone det senare till
sina hufvuddrag fullt »historiskt». Processen rörande hertigens
af York förhållande till den vackra äfventyrerskan Mary Änne
Clarke (f. 1776, d. 1852) och därmed i samband stående
oegentligheter i det militära befordringsväsendet ägde rum i
början af 1809 och hade, som Berzelius riktigt uppger, till
följd, att hertigen måste nedlägga sin befattning såsom
com-mander-in-chief, hvilken han emellertid redan i maj 1811
återfick. Den uppseendeväckande rättegången gaf på sin tid
upphof till en hel litteratur, hvars kanhända märkligaste alster är
den af mrs Clarke själf författade boken The rival princes.
26. Med den omtalade Marlboroughska förläningen torde
afses det i närheten af Oxford belägna Woodstock Manor,
sedermera benämndt Blenheim Park, hvilket Marlborough erhöll
som belöning för sina talrika segrar, på samma gång
parlamentet åt honom anslog en summa af 500,000 pund st. till
uppförande af ett palats därsammastädes. —
Det åsyftade Hellefors bruk var ursprungligen en för
statens räkning bearbetad silfvermalmsfyndighet med ett
kringliggande ganska vidsträckt område af staten tillhörig mark.
Då silfververket under Karl XI:s tid började gå med förlust,
öfverläts grufdriften af denne konung till ett bolag, som 1731
i sin ordning efterträddes af ett annat. Genom ständig
minskning af bolagsmännens antal öfvergick bruket slutligen till en
enda person, bergsrådet D. Heijkensköld, och efter dennes
död (1824) till hans arfvingar.
27. Med »den sista kometen» afses utan tvifvel 1811 års
stora komet, utmärkt därigenom, att kärnan framtill syntes
omgifven af en lysande båge, från hvilken den var skild genom
ett mörkare mellanrum. Kometen är beskrifven af Herschel
i afhandlingen »Observations of a comet with remarks ön the
construction of its different parts». (Philos. Transactions 1812,
s. 115).
28. Herschel utförde sitt försök så, att han placerade
mycket känsliga termometrar i hvar och en af Newtons sju
färgafdelningar af spektrum. Han iakttog härvid, icke blott
att temperaturen i rödt var högre än i alla de öfriga synliga
färgerna utan äfven att temperaturmaximum uppnåddes i
ultraröda Hans skrifter öfver detta ämne publicerades 1800 i
B erzelius, Reseanteckningar. 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
