Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medborgaren visade redan tidigt mycken sjelfständighet,
en egenskap, som under Bernadottes mannaålder skulle
utgöra en af de förnämsta prydnaderna för hans
karaktär, men som säkerligen gjorde föräldrarne många
bekymmer i hans barna- och ynglingaår. Hellre än
att leka i hemmet under moderns och farmoderns
stränga uppsigt begagnade Bernadotte alla tillfällen
att med jemnåriga ströfva omkring i den lilla staden[1],
hvarvid naturligtvis åtskilliga puts utfördes, hvilka
ådrogo honom skarpa tillrättavisningar från föräldrarnes
sida och möjligen voro orsaken till den stränghet,
hvarmed Bernadotte länge behandlades af modern.
En gång skall han t. ex. illa slagit en lekkamrat, som
sqvallrat på honom. Måhända förskrifva sig från
denna tid de tvenne ärr, Bernadotte hade i pannan,
när han tog värfning, och af hvilka det ena, enligt
värfningsrullan, skulle vara förorsakadt af ett slag
med en sten. Under sina pojkår brukade Bernadotte
såsom skjutspojke eller ridknekt vara postiljonerna
behjelplig[2] och utförde då till all belåtenhet de
uppdrag, som lemnades honom.
Barnaårens lekar måste dock hafva ett slut, och
fadern, som bestämt att äfven den yngre sonen skulle
egna sig åt advokatståndet, lät Bernadotte snart nog
taga itu med studierna. Det var helt visst under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
