Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Flodens dån...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om han skulle skrika eller fortsätta sin måltid,
och då han ej kunde göra bådadera, valde han
det senare.
Jean-Michel fortsatte dämpat med enstaka
vredesutbrott:
— Vad har jag då förbrutit mot Gud, att
han skulle ge mig en dylik drinkare till son.
Det är visst mödan värt att ha levat som jag,
att ha försakat allt under hela livet. Men du,
du; är du inte i stånd att hindra honom? För
tusan, det är ju din uppgift! Om du bara höll
honom kvar i hemmet...
Louisa grät ännu häftigare.
— Gräla inte på mig; jag är redan så
olycklig. Jag har gjort allt vad jag kunnat.
Om ni visste, hur rädd jag är, då jag är ensam.
Jag tycker mig jämt höra hans steg i trappan.
Så väntar jag att dörren skall öppnas, och så
undrar jag hur det skall vara fatt med honom.
Bara jag tänker därpå blir jag sjuk.
Hon skakades av snyftningar. Gubben
blev orolig. Han gick fram till sängen, drog
upp täcket över hennes skälvande axlar och
klappade henne på huvudet med sin stora,
grova hand.
— Nå, nå, var inte rädd; jag är ju här.
För gossens skull övervann hon sig och
försökte åter småle:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
