Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Månader förflyta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tystnaden, härskande över alla varelser, ibland
smeker den deras sömn, tyckes i ett sakta
sorl slumra in som de; ibland vredgas den
åter, ryter likt ett rasande djur, som vill bitas.
Skränet dämpas, nu är det en oändligt ljuv
viskning, en klang av skära silverbjällror, av
barns muntra skratt, milda sjungande röster,
en dansande melodi. — Den djupa, moderliga
rösten somnar aldrig, den vaggar den lille
liksom den i sekler — från födelsen till döden —
vaggat alla generationer före honom. Den
rösten tränger in i hans tanke, mättar hans
drömmar, lindar in honom i en mantel av
skiraste harmonier, vilka en gång skola
omgiva honom, då han ligger begraven i den
lilla kyrkogården, som sover vid stranden,
vattnad av Rhen...
Klockorna... Det är gryningen! De svara
varandra klagande, vänliga, stillsamma. Vid
deras toner stiga svärmar av drömmar upp;
det förflutnas drömmar, önskningar,
förhoppningar, dunkelt saknade, hänsvunna väsen,
som gossen aldrig känt, men som ändå voro
han, ty han var i dem och de återuppstå i
honom. Sekler av minnen dallra i denna
musik. Så många sorger, så många fester!
Då man hör dem alla inifrån huset, tycker
man sig se klangfyllda ljudvågor, fria fåglars
flykt och vindens ljumma andedrag ila förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
