Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Skuggorna flykta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter en liten stund kommer det lilla
huvudet, som var gömt under lakanen, åter
upp på ytan. Väderflöjeln gnisslar på taket,
det droppar från takrännan, kyrkklockorna
ringa in dagen; då vinden blåser från öster
svara klockorna långt bort från byarna på
andra stranden. En skara sparvar församlade
i husväggens murgröna föra ett bedövande
oväsen; tre eller fyra röster, alltid desamma,
framträda gällare än de övriga, alldeles som
hos en yster barnflock. — En duva kuttrar på
toppen av en skorsten. Gossen låter sig vaggas
av alla dessa ljud. Han småsjunger först helt
sakta, så högre och slutligen riktigt högt, tills
fadern ursinnigt ropar: »Den åsnan kan då
aldrig vara tyst, vänta bara, så kommer jag
och drar dig i öronen.» Då dyker han ned i
lakanen igen, han vet inte om han skall skratta
eller gråta. Han är rädd och förödmjukad,
men då han tänker på liknelsen med åsnan,
måste han brista i skratt, och under täcket
härmar han dess skriande. Denna gång får
han stryk, han utgjuter alla tårar han har i
kroppen. Vad har han gjort? Han har en
sådan lust att skratta, att röra sig, och han är
förbjuden att knysta. Hur bära de sig åt att
sova för jämnan? När får han stiga upp...
En dag härdar han inte ut längre. Han
hör något märkvärdigt ute på gatan, kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
