Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Somliga dagar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slumpen var rik på utvägar. Ingen kan
ana vilken nytta man har av en simpel träbit,
av en eller annan avbruten gren, som man
jämt finner längs häckarna. (I värsta fall
bryter man själv av en.) Det var trollstaven.
Lång och smal blev den till en lans eller
kanske ett svärd; man behövde blott svänga
den för att låta arméer uppstå. Christophe
var generalen, han anförde dem, han eldade
dem till mod genom att storma en inbillad
fästningsvall. Om grenen var böjlig, blev den
en piska. Christophe var till häst, han hoppade
över bråddjup; ibland kunde hästen slinta och
ryttaren befann sig plötsligt i ett dike, snopet
stirrande på sina smutsiga händer och
sönderrivna knän. Om staven åter var helt liten,
blev Christophe orkesteranförare, men han
var både anföraren och orkestern, han höjde
och sänkte taktpinnen och han sjöng;
slutligen hälsade han artigt på buskarna, vilkas
små gröna huvuden böjdes av vinden.
Han var också trollkarl. Han gick över
fältet med stora steg, såg upp mot himlen och
viftade med armarna. Han kommenderade
molnen, han ville att de skulle gå till höger,
men de gingo till vänster. Då skymfade han
dem och upprepade sin befallning. Han lurade
på dem, och hjärtat klappade fortare i
förhoppning om att det åtminstone skulle finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
