Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Farfar tog honom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGGRYNINGEN
51
till den lilla hålvägen helt nära Rhen. Solen
sjönk bakom fälten. Stigen slingrade längs
vattenbrynet. Det frodiga, mjuka gräset vek
sig rasslande under fötterna. En klunga alar
böjde sig fram över floden, deras stammar
badade halvvägs i vattnet. En myggsvärm
dansade. En båt gled ljudlöst förbi, förd
vidare av strömmens lugna, jämna rörelse.
Vågorna slickade pilarnas grenar med ett
litet smackande läte. Dagern var mild, lätt
dimhöljd, luften ren och floden skimrade
silvergrå. Man återkom till hemmet och
redan vid tröskeln log mammas älskade
ansikte ...
Ack, ljuvliga minnen, välgörande bilder,
som likt ett harmoniskt vingsus skola utbreda
sig över livet!...
Resor man senare företager, stora städer,
svallande hav, drömlandskap, kära anleten:
allt detta etsar sig icke in i själen med
samma ofelbara precision som barndomens
första intryck, det må nu vara en dylik
promenad utåt landet eller helt enkelt ett hörn av
trädgården sett från fönstret tvärsigenom
imman, som uppstår, då det sysslolösa barnet
trycker sin lilla mun mot rutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
