Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I hemmet förekom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
85
ban bade ingen rättighet att tala. Senare en
gång skulle ban tala — om ban endast nådde
så långt, om han inte dog av hunger
dessförinnan.
Han led mer än andra barn skulle ha
gjort av detta grymma fastande. Det var en
verklig tortyr för hans robusta måge: han
darrade av hunger, huvudet värkte och han
hade ett hål i bröstet, ett hål, som vidgades,
som om man trängt in en borr och vridit den
runt. Men ban beklagade sig ej, han kände
att modern iakttog honom och han bibehöll
sin otvungna min. Louisas hjärta
sammansnördes och hon förstod dunkelt att hennes
lille gosse nekade sig att äta för att de andra
skulle få mer; hon sköt undan tanken, men
den återkom ständigt och hon vågade ej reda
ut saken genom att fråga om det var sant;
ty om så var, vad kunde hon väl göra? Själv
var hon sedan barndomen van vid
försakelser. Vad tjänar det till att beklaga sig då man
ej kan åstadkomma någon förändring. Med
sin svaga hälsa och sina ringa behov förmådde
lion ej heller fatta hela vidden av barnets
lidande. Hon sade ingenting, men ett par
gånger, då de andra voro ute, barnen på gatan
och Melchior vid sina sysslor, bad hon sin
äldste son att stanna och göra henne någon
liten tjänst. Christophe höll garnhärvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
