Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
103
knuffade kan Rudolf för att väcka honom,
men denne grymtade blott, drog till sig täcket
och somnade på nytt.
Feber ångesten varade tills ett blekt
ljusstreck visade sig på golvet nedanför gardinen.
Denna blyga antydan om en ännu avlägsen
dagbräckning var tillräcklig för att i ett nu
låta friden sänka sig över honom. Innan
någon annan skulle kunnat skilja det från
skuggorna kunde han se hur ljuset sakta smög
sig in i rummet. Strax förjagades febern;
blodet rann åter lugnt i ådrorna likt en
översvämmad flod, som drar sig tillbaka i sin
bädd. En jämn, mild värme spred sig i hela
kroppen och hans av sömnlöshet svidande ögon
slöto sig omedvetet.
Varje kväll såg han med samma bävan
sömnen nalkas. Han lovade sig själv att inte
ge vika, att vaka hela natten och sålunda
undvika maran; men tröttheten blev honom
övermäktig och det var alltid då han minst
väntade det, som han åter var i
hallucinationernas våld och vidundren ånyo trädde
fram.
Outgrundliga natt! Så ljuv för de flesta
barn, så fruktansvärd för några av dem!...
Han var rädd för att sova; han var rädd för
att inte sova. Vare sig i sömn eller vaka,
ständigt trängdes vanskapliga bilder omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
