Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
JEAN-CHRISTOPHE
Han lurade på de ankommande, kan räknade
dem: »tjugutre, tjugufyra, tjugufem... Ack,
det är inte nog!... Aldrig blir det
tillräckligt!» Då någon mer betydande person satte
sig i en loge eller avantscen blev bans bjärta
strax lättare, han sade sig: »Den där vågar de
inte skicka bort, visst kommer de att spela
för konom.» Men kan var inte riktigt
övertygad, förrän orkesterns medlemmar inträdde.
Ända till sista stund fruktade kan emellertid
att ridån skulle gå upp ock att man skulle,
som det skedde en kväll, tillkännagiva en
pjäsförändring. Han tittade med sina små
kattögon på kontrabasens notställ för att se,
om titeln på hans häfte var densamma som
programmets, och då han väl sett efter, måste
han två minuter senare försäkra sig om att
kan ej misstagit sig. — Kapellmästaren var
ej kommen; kanske var han sjuk. — Det var
larm, oväsen och brådskande steg bakom
ridån. En olyckshändelse, något oväntat hade
inträffat. Nu rådde åter tystnad. Anföraren
var på sin post. Allt tycktes färdigt...
Varför började man inte? Vad var det, som
tilldrog sig? Han sjöd av otålighet. Äntligen
hördes signalen. Hans hjärta klappade.
Orkestern preludierade; och under några
timmar simmade Christophe i en lyeksaligket,
som endast stördes av vissketen om att den
skulle vara så kort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
