Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Den lysande meteor...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGGRYNINGEN
161
Jean-Michel sade ingenting och låtsades ej
bry sig om honom vidare; men ban lät dörren
stå på glänt, medan den lille lekte i det
angränsande rummet.
Några dagar senare höll Christophe på att
uppföra ett slags musikalisk komedi, som ban
hopfogat av strödda minnen från sina
teaterbesök. Han hade ställt stolarna i ring och
utförde nu med djupaste allvar — såsom han
sett det göras — menuettsteg och bugningar
framför Beethovens porträtt, som hängde över
bordet. Då ban mitt i ett hopp vände sig om
såg ban i den halvöppna dörren farfar, som
betraktade honom. Han inbillade sig att den
gamle gjorde narr av honom; han blev mycket
förlägen, tvärstannade, sprang till fönstret och
tryckte ansiktet mot rutan, som om han vore
upptagen av något mycket intressant. Men
den gamle sade ingenting, han kom bara fram
och omfamnade gossen och Christophe såg
tydligt att ban var nöjd. Christophes lilla
egenkärlek var strax färdig att arbeta vidare på
detta tema. Han var tillräckligt slug för att
fatta att man beundrade honom, men han
visste inte säkert vad farfar uppskattat mest,
om det var hans anlag som dramatisk
författare, musiker, sångare eller dansör. Han var
mest böjd för de två senare talangerna, ty han
satte stort värde på dem.
11. — Jean-christophe. i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
