Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe kom hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
JEAN-CHRISTOPHE
jorden, i luften och vattnet; sången, skriken,
alla läten från den lilla värld, som flyger,
krälar, hoppar, simmar och myllrar i det
fördolda. Han undervisade honom i alla tecken
och förehud till regn och torka. Han fäste
gossens uppmärksamhet på var och en av de
oräkneliga instrument, som samverka i
nattens stora symfoni. Ibland sjöng Gottfried
någon melodi, glad eller sorgsen, men alltid
var den av samma art och alltid uppväckte
den hos Christophe samma vemodiga oro. Han
sjöng dock aldrig mer än en visa på kvällen,
och Christophe hade märkt att han inte gärna
sjöng då man bad honom därom. Det måste
komma av sig själv, då han hade lust därtill.
Man fick ibland vänta länge utan att tala, och
det var vanligen just då Christophe tänkte:
»I afton kommer ban inte att sjunga...» som
Gottfried beslutade sig.
En afton då Gottfried absolut inte hade
någon håg, kom Christophe på den idén att
underställa honom sina egna kompositioner,
som vållade honom så mycken möda men som
ban var så stolt över. Han ville visa vilken
framstående konstnär ban var. Gottfried
lyssnade lugnt och sade sedan:
— Vad det var fult, min stackars
Christophe!
Christophe blev så stött och sårad att ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
