Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Plötsligt, utan att...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
JEAN-CHRISTOPHE
sertdagen skulle giva den unge konstnären
företräde.
Melchior skyndade att arrangera
konserten, han försäkrade sig om Hof Musik Verein’s
medverkan; och då dessa första åtgärder
krönts med så stor framgång stegrades hans
storhetsdrömmar, och han beslöt att samtidigt
låta trycka en praktupplaga av Barnaålderns
nöjen. På omslaget skulle han velat låta
gravera Christophe vid pianot och sig själv,
Melchior, stående med fiolen i hand. Denna
tanke måste dock uppgivas, ej för prisets skull
— Melchior skydde inte någon utgift — men
endast och allenast därför att tid saknades.
Han fick sålunda nöja sig med en allegorisk
bild, som föreställde en vagga, en trumpet, en
trumma och en trähäst, omgivande en lyra,
från vilken strålar utgingo. Titelbladet
täcktes av en lång dedikation, där furstens namn
framstod i kolossala bokstäver, samt innehöll
dessutom en upplysning om att »Herr
Jean-christophe Krafft endast var sex år gammal».
I själva verket var han sju och ett halvt år.
— Graveringen ställde sig mycket dyrbar, och
för att betala den blev farfar tvungen att sälja
en gammal kista från 1700-talet, med
skulpterade figurer, som han hittills aldrig velat göra
sig av med, trots antikvitetshandlaren
Worm-sers upprepade anbud. Men Melchior tvivlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
