Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - En sommarafton...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
JEAN-CHRISTOPHE
deras närvaro. Grazia såg på honom. Han såg
på Grazia och upprepade sakta hennes namn.
— Inte sant, jag har förändrat mig mycket?
sade hon.
Hans hjärta svällde av sinnesrörelse.
— Ni har lidit, sade han.
— Ni också, sade hon och betraktade, full av
medkänsla, hans ansikte som var härjat av sorger
och lidelser.
De sökte förgäves efter ord.
■— Ack, sade han efter några minuter, låt oss
gå annorstädes. Kan vi inte få tala ostörda en
stund.
— Nej, min vän. Låt oss stanna här. Vi har
det bra. Ingen bryr sig om oss.
— Jag kan inte tala fritt.
— Det är bäst så.
Han fattade inte varför. Senare då han i
minnet återkallade detta samtal, föll det honom in
att hon ej hyste förtroende för honom. Men
orsaken var en annan; hon hade en instinktiv
motvilja för alla känsloutbrott. Utan att hon riktigt
klargjorde det, sökte hon skydd mot deras båda
hjärtans impulser. Hon tyckte till och med om
det tvång som här ålades deras förtrolighet, det
värnade om hennes blygsamhet mitt i hennes
tysta inre oro.
Halvhögt, med långa uppehåll, berättade de
för varandra sina livs yttre konturer. Greve Be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
