Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - En sommarafton...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
JEAN-CHRISTOPHE
eller bedja henne stanna. Sista dag-en gjorde de
en promenad med barnen; vid ett tillfälle var
han så uppfyl]d av kärlek och lycka att han stod
i begrepp att säga henne det, men hon avvärjde
det milt och sade leende:
— Tyst, jag vet allt vad ni skulle vilja säga.
De satte sig vid den vägkrök där de först
råkade varandra. Hon blickade leende ned
utöver dalen vid sina fötter, men det var ej dalen
som hon såg. Han betraktade det milda ansiktet
där sorgerna satt sitt märke. I det tjocka, svarta
håret syntes överallt vita strimmor. Han intogs
av en passionerad, medlidsam dyrkan för denna
kropp som lidit och uppsugit själens lidanden.
I dessa tidens sår var själen överallt synlig. —
Han begärde som en stor ynnest att hon skulle
giva honom . . . ett av sina vita hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
