Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Hon tog emot mycket...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
JEAN-CHRISTOPHE
lojhet. Den franska flärden åtföljes alltid av
en nervös feberhetta, ett ständigt hjärnarbete,
till och med då tanken rör sig i tomrummet. Den
italienska hjärnan förstår att vila sig, den
förstår det kanske alltför väl. Det är ljuvt att
slumra i den varma skuggan på en slapp
epiku-reisms mjuka huvudkudde, att finna ro i en
ironisk, smidig, ganska vetgirig, men i grund och
botten oerhört liknöjd begåvning.
Alla dessa män- saknade fastslagna åsikter. Do
blandade sig med samma dilettantism både i
politik och konst. Man mötte tjusande
personligheter, vackra italienska patricieranleten med
fina drag och veka intelligenta ögon samt ett
stillsamt sätt. De hade utsökt smak och varmt
hjärta, de älskade naturen, gamla mästares
tavlor, blommor, kvinnor, böcker, god mat, fädernes
landet, musiken... de älskade allting. De
föredrogo ingenting. Ibland hade man känslan
av att de inte älskade någonting riktigt helt.
Kärleken intog dock en stor plats i deras liv,
men blott med villkor att den inte finge oroa
dem. Deras kärlek var loj och lat som de själva.
Till och med deras lidelse antog lätt en viss
förtrolig anstrykning. Deras harmoniska
välbalanserade intelligens fann sig till rätta i en tröghet
där tankemotsättningarna möttes utan att törnå
samman — lugnt förenade, leende avtrubbade
och.osiadliggjorda- De voro rädda för absoluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
